ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.


Jag försöker att strida mot känslan,
men jag är rädd för att den spelar ett spel,
Jag får för mig att jag kan va kvar men jag vet inte hur.

Jag vet vad som måste göras,
Ändå ligger jag kvar här, och jag hoppas du sover när jag smeker dig lätt om din hals.

Jag vill inte spara min längtan.
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Jag är så feg att jag viskar, men du hör ingenting alls

jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget i vår sista dans.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0